Tjugotredje april tjugohundrafjorton
Jag skrev för cirka två månader sedan att jag snart skulle var tillbaka här på bloggen, höhöhö. Har väl känt av lite fram och tillbaka hur det skulle vara att blogga igen och det är med blandade känslor jag skriver det här. För det första så är inte min vardag så jävla spännande som man kanske kan tro (eller så har man aldrig trott det). För det andra så lovar jag saker som jag inte håller och för det tredje så får jag dåligt samvete när jag inte skriver på några dagar.
Men nu gör vi ett nytt försök, det är ju faktiskt rätt skoj att skriva och jag anser mig vara ganska bra på det också. Som ni ser under "om mig" så skriver jag att mitt liv började för två år sedan, och ja mina vänner det är helt sant. Det hände något med mig då, både på utsidan och insidan. Därför har jag raderat alla inlägg som publicerades innan det.
Vad har då hänt sedan sist?
Vi bor och lever i vår sunkiga lilla lägenhet ett stenkast från centrala Gävle. Vi vet att vi inte kommer att bo där för alltid så det går bra att leva lite i missär tills vi hittar något annat. Missär är väl kanske lite överdrivet, men jag är en känslig person som inte tycker om plastmattor, spisar från tidigt 1800-tal och väggar gjorda av frigolit.
Sen tycker jag heller inte om husdjur där jag själv inte har varit med och sagt "ja, det är okej att ni bor här" till. Myrorna knackar inte ens på dörren, dom kommer in under dörren (vi bor ju på bottenvåningen) och silverfisken som valde att ta sitt liv i min disko hade inte heller frågat om det var okej att han flyttade in. Bilden ni har i erat huvud just nu är en sopstation va? Så illa är det inte, jag inreder ju fortfarande med mina vita möbler som piggar upp det hela.
Sen tycker jag heller inte om husdjur där jag själv inte har varit med och sagt "ja, det är okej att ni bor här" till. Myrorna knackar inte ens på dörren, dom kommer in under dörren (vi bor ju på bottenvåningen) och silverfisken som valde att ta sitt liv i min disko hade inte heller frågat om det var okej att han flyttade in. Bilden ni har i erat huvud just nu är en sopstation va? Så illa är det inte, jag inreder ju fortfarande med mina vita möbler som piggar upp det hela.
Vår högsta önskan är såklart att köpa ett hus men vi måste börja i ett lite mindre format, nämligen en bostadsrätt. Tills vi hittar det rätta boendet så bor vi kvar och spar en helvetes massa pengar varje månad som vi kan ha kul för, och det är ju bra.
Annars så har jag hunnit med att fylla 30 år ung. Det var det bästa jag gjort hittills i mitt liv. Jag hade världens bästa födelsedag med världens bästa presenter och fick spendera den tillsammans med världens bästa personer. Jag känner mig absolut inte som 30. Det kan för det första bero på att jag inte beter mig därefter och kommer heller aldrig att göra det. För det andra så lever jag med en som är nästan åtta år yngre än mig, så jävla smart planerat av mig.
Livet rullar på och jag gillar det. Det är vår och solen skiner. Snart kommer värmen också, då blir min frostade kropp glad.
Mina fina, underbara, fantastiska killar som jag älskar mest av allt på denna jord.
Utan er är jag halv, tråkig, sur och bitter.
